Stopp och belägg: Online-dejting och valfrihet
När jag läser Svenska Dagbladet bläddrar jag ofta snabbt igenom dagens tidning. Det beror på att det är så ofantligt mycket reklam och så många kolumner och inlägg som inte intresserar mig. Ett av undantagen jag brukar stanna till vid och läsa är Emma Frans bidrag. Häromdagen, när Frans skrev om valfrihetsparadoxen och online-dejting, blev jag lite upprymd av att se Barry Schwartz forskning refereras. Mina kollegor vid Carta-labbet har nämligen haft stor nytta av att tänka med och mot Schwartz idéer om valfrihet och valmöjligheter.
Ett alldeles oskyligt påstående, nämnt i förbifarten, fångade en möjligen oproportionellt stor del av min uppmärksamhet och energi. Påståendet löd:
Nuförtiden begränsas våra valmöjligheter inte längre av geografiska områden eller samhällsskikt. Och när den typen av hinder försvinner konkurrerar alla om alla på parningsmarknaden.
Kan det verkligen stämma att våra valmöjligheter i och med online-dejting inte längre begränsas geografiskt eller socialt? Och konkurrerar verkligen alla om alla på parningsmarknaden så snart de geografiska och sociala hindren röjs undan? En snabb titt på de senaste sociologiska bidragen på temat kan ge rätt bra svar på dessa frågor. (Det är för övrigt lätt att ta en snabb titt på detta specifika forskningsläge; få sociologer har studerat fenomenet empiriskt.)
Sociologen Andreas Schmitz hävdar i boken The Structure of Digital Partner Choice (2017) att “the traditional social conditions found offline are also reproduced in this virtual setting”. Vad Schmitz menar är att det finns ett samband mellan allt det som skiljer oss människor åt i det vardagliga livet och sättet på vilket vi använder online-dejting. Någon omfattande undanröjning av geografiska avstånds betydelse går det knappast att finna stöd för i Schmitz studie. Det bör dock tilläggas att Schmitz använder data från omkring 2010, så det är möjligt att mycket har förändrats under de senaste 9 åren.
Jag har dessutom svårt att se att alla konkurrerar om alla på parningsmarknaden. Även om vi bortser från Schmitz studie finns det andra studier, som exempelvis Elizabeth Bruch med flera (2016), som visar att bland annat relativ ålder, längd och BMI spelar roll på vissa online-dejting-plattformer. Något tillspetsat kan man säga att Bruch med flera fann att män av alla åldrar konkurrerar med varandra om kvinnornas gunst, medan kvinnor konkurrerar med varandra så länge som de är yngre än mannen i fråga.
En slutsats man kan dra av detta är att ett medium i sig knappast kan undanröja tröga sociala strukturer.